Tanken var från början att vi skulle få följa med en fiskeguide till en camp i Norge för att utvärdera campen och fisket där. Tyvärr så blev den resan inställd bara några dagar innan avfärd och besvikelsen var ett faktum. Som alltid laddar man upp mer och mer inför en resa till Norge. Fantasierna flyger iväg om saftiga drillningar med stor fisk, det surfas på nätet, läses fisketips och kollas fiskeklipp på youtube. Å så blir det ingen resa..... Ett sådant uppdämt fiskebehov och sen behöva vänta till våren innan krokarna får blötas. Det går bara inte. Sagt och gjort. Kylan ringer mig och säger han hittat ett ställe som har öppet (de flesta camper har stängt i oktober). Vi kollar upp det lite närmare, fisket verkar bra, boendet helt ok och schyssta båtar. Inget exceptionellt men helt klart värt ett försök...............
Kylan bokar för oss. Spännande med helt nytt fiskeställe ingen av oss provat. Vädret kan ju som bekant vara klart varierande i Norge och särskilt denna period. Termometern ligger runt nollstrecket och vindarna kan vara kraftiga. Tipset från gubben var att starta tidigt söndag morgon för att få så mycket fisketid som möjligt....
Med ett fiskesug som är oändligt så är det svårt att sova en stund innan man ska iväg. Kylan kommer förbi strax efter tre på natten och vi slänger in mina prylar i bilen och sticker iväg. Som grädde på moset blir E4an nästan ofarbar med modd och halka.... Vilken start på den nätta trippen på 75 mil:(. Når vi kommer mer inåt landet blir föret bättre och vi kan börja hålla en bättre marschfart.
Timmarna går och milen lägger vi bakom oss. Körningen blir lättare och lättare då vi ser nerräkningen på gps:en och ljuset börjar så sakteliga komma. Det blir ett pitstop i Kiruna. Magen fylls på med korv och chokladkakor och bilen får sig diesel. En stund senare passerar vi gränsen till Norge och målet börjar hägra... Nu är vi i rätt land i alla fall.
Känslan är enorm när vi för första gången ser det norska havet ligga och vänta på oss. Vi stannar till i Bjerkvik och havet ligger nästan spegelblankt. Nu gäller det att skynda. Fiskarna på senja står och väntar på våra jiggar känns det som. Sista biten på senja blir både snirklig och halkig, inget bra före när vi båda har bråttom att få prova de nya fiskeprylarna och se vad de går för.
När vi kommer fram till Flakstadvåg träffar vi den trevlige värden som visar oss stugan och rensrummet. Vi slänger ihop en gourmetlunch bestående av köttbullar och halvt sönderkokta makaroner... Vi tacklar våra spön och sen ner till bryggan. Jag får det angenäma förtroendet att vara kapten över båten.
Visa Norgefiske på en större karta
Efter att hotspotsen lagrats i gps:en var vi på väg ut på havet. Temperaturen ligger på ett par plusgrader, i detta väder gäller det verkligen att ha ordentliga kläder när man ska vara ute en hel dag på havet. Första dagen provar vi oss runt lite på de olika ställena vi markerat ut. Vi får några schyssta mattorskar på våra jiggar. Målet med resan är varken sej eller torsk utan uteslutande hälleflundra.
Vi släppte tillbaka all fisk första dagen. Efter att ha varit igång 40 timmar utan sömn, kört 75 mil och fiskat en hel dag på havet var ingen av oss särskilt sugen på att tillbringa en halvtimme i det iskalla renshuset. Den trötthet som infann sig när vi landstigit efter mörkrets inbrott är nästan obeskrivlig. Man var inte trött utan kände sig mer drogad, vinglade omkring i stugan av utmattning. Bums i säng för att ladda inför en ny dag på havet.
När vi vaknade kände vi oss smått bakfulla, men inte av alko utan av trötthet. Några stadiga koppar kaffe fick oss upp i varv. Vi tittade ut och såg att kung bore besökt Flakstadvåg och välsignat oss med en del nysnö. Vanligtvis öser man båten på vatten med denna dag blev det att skotta snö ur båten istället.
Snabbt fixa några nya tackel och sen ut i båten. Nu skulle vi prova några nya ställen. Det gick en del dyningar på havet så vi avstyrde en av de planerade rutterna. Fisket gick lite trögt men några fiskar kom upp i alla fall.
Vi fiskade uteslutande med jiggar och haspelspön. Att bara sitta och pilka rakt under båten blir snabbt lite tråkigt och var det som denna dag en decimeter snö i båten vid avfärd så är det bra att bedriva ett lite aktivare fiske så man i alla fall får röra på sig lite grann.
Vi åkte ut till ett intressant grundflak med sandbotten. Djupet var ca 40 meter och jiggarna susade genom luften gång på gång. Plötsligt ser jag Kylans brutalstadiga Jigging Master spö böja sig. Nu.. nu... nu har jag nått......Det är stadiga knyckar i spöt, slirbromsen tickar och fisken drar sakta men säkert ut lina. Fisken verkar urstark. Pressen är stenhård från båda kombatanterna.... Plötsligt släpper fisken nere i havet.... Vad kan det ha varit.. Torsk utesluter vi snabbt. Stor Sej eller en hälleflundra.... Pulsen kommer igång på oss båda och att vi båda var småfrusna lite överallt är som bortblåst. Nu känns det riktigt spännande igen. Det finns stor fisk där vi är och den är huggvillig.
Kanske var drillningen lite för hård, när jag sen kände på bromsen på den urmaffiga Stella 10000 SW så gick det inte att dra ut en mm lina. Men det orkade fisken, så någon sprätt var det inte:)
Vi fiskar vidare med nyvunnen entusiasm och några sejar tar, även lubben verkar pigg på våra jiggar. Här fanns även mattorsk i storleksklassen 4-6 kilo.
Jakten går vidare och vi åker tillbaka i riktning mot campen.
Vi hittar ett gigantiskt stim med småsej, när nappen nu uteblivit i ett bra tag vill man känna lite mostånd i vattnet och sejbetena hakas på. Det nappar oavbrutet och stimmet verkar hålla en storlek på en fotbollsplans storlek och det nappar på mellan 15 och 50 meters djup. Hur många fiskar finns egentligen i ett stim som detta är en naturlig tanke som far genom huvudet. 10 000... 100 000 fiskar. Ja vem vet hur många stimmet rymmer, inte jag i alla fall. Jag sitter och funderar en stund och säger sedan. Det är grymma överlevare, sejarna. Kylan tittar ett tag på mig, brister sedan ut i rikgtigt gapflabb. ÖVERLEVARE? de nappar ju på lekandet för fan,, å han garvar vidare. Överlevare eller inte. Beror lite på hur man ser på saken. De verkar vara den klart minst selektiva fisken, man kan nog släppa ner precis vad som helst och de nappar som besatta.. Men samtidigt finns de ju i sådana enorma mängder så visst är de ju överlevare. Kanske deras fortplantningsförmåga överglänser deras brist på intelligens. Ja vilka funderingar som kan dyka upp när två människor sitter i en liten plastbåt i minusgrader för sig själva på havet..
Det finns hälle..
Vi förflyttar oss en bit bortanför det stora stimmet och börjar nu åter jakten med våra hälleflundrajiggar. Djupet är ca 70 meter. Vi kastar ut våra jiggar, låter dem sjunka ner mot botten och sen börjar inspinningen. Ibland snabbt, ibland långsamt och ibland både och. Vi är taggade igen efter att ha fått känna lite småsejsprattel.
Plötsligt böjer sig Kylans Antares spö i en kraftig böj på uppvevningen. Hugg, hör jag ropas. Den drar iväg med lite lina och gör ytterligare några knyckar. Detta kan vara en lite finare fisk konstaterar vi. För att inte trassla ihop linorna börjar jag tokveva upp min jigg. PANG.. nu satt det nånting där. Några spögung blev det, samtidigt pumpar kylan upp sin fisk. Det går tung för oss båda.. Jag slänger en blick på kylans spö, när han pumpar uppåt får jag samtidigt slaklina. Vi måste sitta ihop, jag har nog krokat fast i din fisk konstaterar jag. Känner samma fenomen en gång till. Jag vevar försiktigt upp i samma takt som honom. Tar du den med huggkroken säger han. Jepp, sagt å gjort, i och med att vi sitter ihop så kan jag ju hjälpa honom. Fram med huggkroken och vips upp i båten. Men inte tusan satt min jigg i hans torsk!!! En fin torsk på dryga 6 pannor. Snabbt greppar jag mitt spö som jag lagt undan i båten medans jag hjälpte min torskfiskande polare.
Jepp, det gungar fortfarande i spöt, det går ganska tungt att få upp fisken. Vi tittar ner i det grönskimrande vattet och plötsligt utrbister vi unisont. Det är ju för fan en hälleflundra...... Snabbt fram med huggkroken och försiktigt lirkas den in och den lilla flundran lyfts in i båten. Hälleoskulden är nu tagen. Lyckan är total även om den var liten. Tyvärr hade den tagit jiggen så djupt att den gick inte att få ut på ett skonsamt sätt så flundran fick tyvärr sätta livet till.
Vilken känsla att äntligen lyckats lura det norska havets Formel 1. Tillfredsställelsen är total, äntligen äntligen. Nu kan man fiska med ett större lugn, jag har ju ändå tagit en hälle.
Min något udda drillningsteknik gick ju naturligtvis inte obemärkt förbi och Kylan raljerar över mina fasoner. JAg förstår snabbt att detta kommer inte att stanna oss emellan utan kommer att spridas snabbare än skogsbrand i storm. Men sånt får man bjuda på. Gladeligen...
Vi nöter vidare, taggade till max men tillsist orkar vi och kan inte fiska längre. Som de nördar vi är stannar vi ute tills vår enda synbara omgivning består av det kalla skenet de snöklädda bergen avger i månens sken och långt bort i fjärran ser vi några lysen i vår efterlängtade hamn.
Alla delar inte glädjen!!!
Denna kväll fick köttbullar och annan föda stå tillbaka för pinfärsk hälleflundra, stek i smör. Serverad med kokt potatis och remouladsås. Godare än så här blir det inte...
Fisket på Senja gav mersmak. Det verkar finnas många intressanta platser för hälleflundra och vi är överens om att det var inte sista gången vi besökte denna platsen.
Efter ytterligare fiske så var det dags att återvända till verkligheten. Nya beten blev testade, havsfisket fick en ny dimension tack vare aktivt haspelfiske. Trots att vi båda investerat ansenliga summor i marknadens bästa multirullar kommer nog dessa mest att få följa med i fortsättningen. Man kan ju få ett ryck att vilja fiska på 300 meter djup och då är fortfarande multirullen bäst. Men till fiske på mer moderata djup ger haspelrullen en ny dimension. Du fiskar mer aktivt, fiskar av ett större område och framförallt. Man får mer fisk. Inte helt fel med andra ord.
På vägen hem sitter vi redan och planerar inför kommande fiskeresor.... Undras om det finns någon terapi mot detta beroendramkallande fiske..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar